hit och dit...
I Fredags, samma dag som Tore blev 5 månader..
Han skulle äta, och blev stressad och jätte hungrig. Bebbe satt bredvid mig.
Och Tore blev så arg för att mjölken inte runnit till än.
Så han skrek, sedan skrek så att han blev tyst..
som bebisar ofta gör.. helt tyst.. hämtar luft och skriker lite till..
Men Tore lyckades inte hämta någon ny luft, för han hade verkligen tryckt ut
var ända liten partikel luft i sina små lungor.
Så han bara kollade på mig, och jag som vanligt la upp han på axeln..
putta han lite i rumpan och sa det "Så jag Tore, börja andas nu".
Sen kolla jag på han och han bara tittade tillbaka helt tyst och lite röd-blå i ansiktet.
Jag blev så rädd så jag automatiskt gav han till Bebbe.
Jag börjar springa runt och letade efter telefonen.
När jag hittat den så sprang jag fram till Tore, såg hur han hängde med armarna och var rö-blå
i ansiktet.
Då ringer jag 112 och hysteriskt säger att min son inte andas..
Hon fråga hur gammal han var o jag svarade.. och samtidigt kollar jag på Tore.. och tycker att han ser okej ut, och lägger min kind mot hans näsa för att känna om han andas.. och jag känner lätt hur det kittlas lite.
Ååå han andas... han fick tillbaka luften.. Utan att skrika eller någon..
Tjejen på 112 sa att jag gjort helt rätt att ringa ändå, att det är bättre att ringa en gång för mycket, än en gång för lite..
Det som for i mitt huvud just den minuten allt hände på.. det var, Hur ska jag klara mig utan han,
HAN är borta.. Ambulansen kommer aldrig hinna hit innan det är försent..
Allt var så fruktansvärt hemskt.
efteråt satte jag mig bara ner och as grät, skaka med minst "1 decimeters mellanrum".
Kunde inte sluta gråta..
hela dagen gick jag och kollade så han mådde bra..
Vi åkte in samma dag till BVC, och prata där och berätta allt. och då visade hon på en docka
hur man ger andnings hjälp om det händer igen..
Men det känns som bara början...
Känns som att jag har brytit ihop totalt..
Varje gång jag ska amma han blir jag nervös.. Bebbe måste vara med..
Då är jag så nervös så det knappt kommer någon mjölk..
Sedan ligger jag där med ont i magen...
så jag har börjat varvat med flaskan.. så det hinner producera mat..
för jag klarar inte av när han blir ledsen.. jag får panik..
Nu kommer vi till den värsta fronten...
BEBBE HAR BÖRJAT JOBBA.
Jag är själv hemma.. men en gnällig unge, som jag inte klarar av att ta hand om när han blir ledsen..
Jo självklart klarar jag det.. men jag är så orolig att han ska känna av min mag känsla.
Jag har en svag aning om magkatarr igen, för det svider kan jag lova..
Jag älskar Tore så mycket att jag blir överbeskyddande..
Någon som vet vad man kan göra åt saken?
Hjälper det att prata med en psykolog.. för det kan man ju göra genom bvc.
Jag känner bara att jag inte vill vara rädd att ta hand om mig egna son när jag är själv..
Är jag på väg in i en depprisionstid? vad är det för fel på mig?
Bra mår jag iaf inte..
Jag är ju så lycklig att Bebbe har fått jobb..
Jag som precis innan händelsen tyckte att det skulle bli så jäkla skönt att få liten egen tid..
Då man kan få sakna Bebbe..
Men nu är jag bara orolig när han åker iväg.
Lite i taget..
1 Maj flyttar vi till större lägenhet. Hoppas det blir bra det :)
Är skit nervös.. För jag älskar ju det här lägenheten.. det är ju mitt hem nu.
Men ska ju bli skönt med större och eget rum för oss och Tore.
Så idag har vi flyttat hela vårat förråd till nya förrådet.. det var jätte skönt :)
Fick massor av hjälp av Ellinor och Simon.
Sen har Tore och Thea lekt idag :)
Låg på mage båda två och tittade och skrattade åt varann.
skit söta små pluttisar.
Tore vågde över 6300 g nu.
Nästa gång blir det 5 månaders sprutan. det kommer bli jobbigt igen.
Stackarn. Men det kommer gå bra. Så synd om han bara..
jag älskar mon sons namn.. det är underbart vackert, ovanligt, och passar
helt perfekt på han.
det är verkligen en liten Tore :)
Man ska aldrig uttala sig innan man träffat ägaren till namnet!
Älskar mina killar. ni är bäst i världen.
Nu ska jag pussas o mysa med dom :)
Jag är 22 år snart.. Inte 16!
Det var riktigt uppskattande :)
Vi var till Hällabrottet.
dagen innan var det jätte svårt att somna, för jag viste om att vi skulle ut.
Och samma dag var jag skit nervös o pirrig i magen.
Men väl då vi lämna han så slappnade man av.
Sen hade vi skit kul o trevligt.
As kul att träffa gammalt folk, och dansa massor mm.
Roligt att få göra sig fin.
fast det var jätte svårt. för man är ju van att vara sig själv. Nu skulle man försöka
göra sig fin.
Och det satt i bakhuvet hela tiden att jag kände mig så "Stor/Tjock/mullig".
Men försökte neka det och vara snäll mot mig själv och känna min fin ändå.
För det är ju bara 4 månader sen jag födde min älskade underbara son.
Och det är jag så jävla stolt över.
Folk fattar nog aldrig vilket jobb det är.
Man måste nog se det med egna ögon eller känna det själv.
Är kanske därför Bebbe är så snäll mog mig. för han vet vad vi har.
Och vad vi gått i genom.
Men det går ju inte neka att man känner sig mindre fin nu för tiden..
Men jag kommer ju så småning om gå ner i vikt igen.
När man slutat amma och allt.
Ne iaf.
Jag frågade många vänner om dom tyckte jag var "stor".
Men många svara att det inte var någo fara och att jag var jätte fin.
Och att man inte tänkte på det alls.
Så då blev man skapligt glad.
Sen under halva kvällens gång så möter jag en gammal bekant.
Och utan att använda hjärnan innan han öppnar munnen, VRÄKER
han ur sig:
"Har du käkat jäst?"
Jag bara:
"VA??? Vad sa du?" (Skit chockad)
Då upprepa han frågan.
Då blev jag haelt tyst.. Sen svara jag:
(Nej, Jag har fött min son för bara 4 månader sen.)
Jävlar vad det fortfarande sitter i.
Den människan ska bara veta hur man gråter här hemma för man känner sig fet i ful.
Det gör jag minst 3 ggr i veckan.
Och helst då man ska välja kläder då man är på bra humör och vill vara fin.
Det gör ju bara mera att man vill gräva ner sig och stänga in sig.
Jag vet att den personen absolut inte ville vara elak på någe sätt.
För det är en nära bekant.
MEN.. Man säger aldrig så till en tjej. ALDRIG.
Kan inte folk fatta hur nervös man är över folk åsikter om sig själv.
Man vill ju allra mest i världen att folk ska tycka man ser bra ut.
Som jag till exempel.. Jag är as nervös till sommarn.
Nästa sommar är inga problem. då kanske jag hunnit blivit snygg igen.
Men den här sommarn....
Jag måste ju gå i mindre kläder.. om det är varmt.
det går ju inte att gömma sig då..
Och då kommer folk garanterat små viska..
A... kommer du ihåg att Ida så ganska bra ut förr..
och nu har hon världens mage... Fy faan vad hon ser ut nu för tiden mmmmm
Nu har jag kanske inte världens mage.. Men det känns så..
Faan.. Jag vill ut på bilträffar och ha kul utan att gråta min till sömns när ingen ser mig.
Kan ingen ha respekt och förstå?
Jag har ju alltid varit mera känslig av mig.
Så jag kan bara inte vara självsäker o skita i vad folk säger.
Plus att jag inte har lust o ork att träna nu när jag ammar mm.
För jag är skit trött av mig och har ingen ork.
Jag känner att jag lätt sitter hemma och myser med min son.
Har inga problem men att bara sitta hemma.
Sen är det ju viktigt att man inte bantar, rasar i vikt för fort eller för mycket på kort tid mm
När man ammar. för det är ju viktigt att ha energi och näring till barnet.
Det är ju inte farligt att gå ut o gå.
Men jag ser inget roligt eller så med att gå just nu..
Det är så jäkla tråkigt :P
Men jag ser till att inte äta för onyttigt. är man borta så tycker jag det är okej.
Men inte köpa godis eller något om man bara är hemma eller om det är bara en vanlig vardag.
Och det fick jag till och med beröm av min älskling här om dagen :)
Han är så snäll.. Han säger att han tycker jag är jätte fin.
Och duktig.
Och att vi har ju våran lilla älskling att vara stolt över.
Och att det tar tid att gå ner i vikt.
Älskar Bebbe över allt annat på denna jord. han är den bästa.
Så jävla underbar o snäll.
Min allra bästa vän samtidigt som han är min allra bästa älskling.
Vet inte hur jag ska klara av att gå vidare i mitt hhuvud just nu.
Hur jag ska klara av att leva med min kropp tills jag går ner i vikt.
Det sitter ju där och gnager i huvet.. jag satt till och med o höll för magen
när jag var på släktmiddag hos farmor i lördags..
Jag har en fin mage och jätte fin hud.. det är inte det.
bara det att jag väger mera nu.. Om jag gick ner skulle jag nog vara fin..
Men det går faan inte.. det är ju ett helvete..
det sitter ju för faan fast..
Ne jag ska försöka att inte tänka mera nu.
Men nu har jag iaf fått det ner skrivet, ut i från mitt huvud..
Älskar mina killar <3 Bebbe & Tore.
