Jag älskar dig.
Jag är så nervös att jag bara vill gråta.
Det är så jävla synd om han.
Men snart är det över.
flera dagar i rad har vi fått åkt in till akuten och dom har fått
hjälpt oss att massera bort bråcket.
Men det tar bara en halv dag sen är det tillbaka.
I Tisdags gräta han så mycket, och jag undrade vad sjutton det var.
Han är inte den som gråter mycke eller är ledsen.
Jag kände att det var någe.
Så bytte jag blöja på han, och då såg jag att bråcket var ute igen,
att han var jätte svullen.
så svullen att det nästan var blått.
Och så fort jag närma mig det orådet så skrek han.
Jag sa då att jag måste åka in till BVC, dom måste hjälpa mig.
Men det gick knappt att sätta han i bilstolen.
Tillslut sluta han skrika och kved bara lite, då jag startat bilen.
När vi kom till BVC så hade han så ont att han bara låg med
huvudet på mitt bröst när jag bar han.
När dom fick se hur svullen han var beställde dom en ambulans till oss.
Så dom kom på någon minut.
så fick vi åka in i världens fart och få hjälp.
Då skulle han få opereras, men precis då dom kom med operations papprena
då gick svullnaden ner.
Så vi blev hem skickade som vanligt.
När vi kom hem han vi bara öppna blöjan och se att han var svullen igen.
Jaha bara åka in igen då..
Då blev vi in skrivna på barnavd.
Sen fick vi prata med en läkare.
Han sa det att man vill undvika att operera så små barn,
för att dom söver ner dom, och då när dom ska väcka han så kan det bli komplicationen.
Och att bråcket kan växa igen av sig själv.
Men läkaren sa nu att det är ju inget att vänta på.
För Tore blir ju svullen hela tiden.
Så fick vi en operations tid på Måndag.
Sen i Tisdags har vi åkt in några gånger och fått hjälp.
Jag och Tore har haft permission och bott hos farmor.
Så igår var första dagen jag fick komma hem sen i tisdags.
men idag ska vi iväg igen till USÖ, och sova där tills imorn.
Ikväll ska dom ta massa blodprover inför imorn.
Och sätta dit en inport till droppet mm.
Sen gäller det imorn.
Inatt får han äta sista gången kl 3, sen måste han klara sig till kl 8 då dom söver ner han.
Jag har sån ångest i kroppen.
Och har haft magkatarr i minst 1 månad nu.
Äter jag inte så mår jag illa, och äter jag så mår jag illa av det.
Men just nu skiter jag totalt i mig själv.
det ända viktiga i mitt liv det är Tore just nu.
Alla andra kan få kärlek av mig sen, men nu är det bara Tore.
Men det gör så ont i min kropp att få veta att dom ska söva ner den
där busiga mysiga kroppen, sedan skära i han mjuka underbara hud.
Och att han sedan efter det kanske kommer vara ledsen och må
illa och ha lite ont.
Bubben var så lycklig igår när han fick se att han var hemma.
Men han var svullen 3 gånger här hemma som jag lyckades massera bort själv.
och då var jag jävligt stolt över mig själv.
Jag gav mig faan på att jag skulle få sova i min egen säng iaf 1 natt den här veckan.
Nu ska jag mysa med min familj innan allt drar igång inför imorn.
xxx
Det är så jävla synd om han.
Men snart är det över.
flera dagar i rad har vi fått åkt in till akuten och dom har fått
hjälpt oss att massera bort bråcket.
Men det tar bara en halv dag sen är det tillbaka.
I Tisdags gräta han så mycket, och jag undrade vad sjutton det var.
Han är inte den som gråter mycke eller är ledsen.
Jag kände att det var någe.
Så bytte jag blöja på han, och då såg jag att bråcket var ute igen,
att han var jätte svullen.
så svullen att det nästan var blått.
Och så fort jag närma mig det orådet så skrek han.
Jag sa då att jag måste åka in till BVC, dom måste hjälpa mig.
Men det gick knappt att sätta han i bilstolen.
Tillslut sluta han skrika och kved bara lite, då jag startat bilen.
När vi kom till BVC så hade han så ont att han bara låg med
huvudet på mitt bröst när jag bar han.
När dom fick se hur svullen han var beställde dom en ambulans till oss.
Så dom kom på någon minut.
så fick vi åka in i världens fart och få hjälp.
Då skulle han få opereras, men precis då dom kom med operations papprena
då gick svullnaden ner.
Så vi blev hem skickade som vanligt.
När vi kom hem han vi bara öppna blöjan och se att han var svullen igen.
Jaha bara åka in igen då..
Då blev vi in skrivna på barnavd.
Sen fick vi prata med en läkare.
Han sa det att man vill undvika att operera så små barn,
för att dom söver ner dom, och då när dom ska väcka han så kan det bli komplicationen.
Och att bråcket kan växa igen av sig själv.
Men läkaren sa nu att det är ju inget att vänta på.
För Tore blir ju svullen hela tiden.
Så fick vi en operations tid på Måndag.
Sen i Tisdags har vi åkt in några gånger och fått hjälp.
Jag och Tore har haft permission och bott hos farmor.
Så igår var första dagen jag fick komma hem sen i tisdags.
men idag ska vi iväg igen till USÖ, och sova där tills imorn.
Ikväll ska dom ta massa blodprover inför imorn.
Och sätta dit en inport till droppet mm.
Sen gäller det imorn.
Inatt får han äta sista gången kl 3, sen måste han klara sig till kl 8 då dom söver ner han.
Jag har sån ångest i kroppen.
Och har haft magkatarr i minst 1 månad nu.
Äter jag inte så mår jag illa, och äter jag så mår jag illa av det.
Men just nu skiter jag totalt i mig själv.
det ända viktiga i mitt liv det är Tore just nu.
Alla andra kan få kärlek av mig sen, men nu är det bara Tore.
Men det gör så ont i min kropp att få veta att dom ska söva ner den
där busiga mysiga kroppen, sedan skära i han mjuka underbara hud.
Och att han sedan efter det kanske kommer vara ledsen och må
illa och ha lite ont.
Bubben var så lycklig igår när han fick se att han var hemma.
Men han var svullen 3 gånger här hemma som jag lyckades massera bort själv.
och då var jag jävligt stolt över mig själv.
Jag gav mig faan på att jag skulle få sova i min egen säng iaf 1 natt den här veckan.
Nu ska jag mysa med min familj innan allt drar igång inför imorn.
xxx
